Idag är det 5 år sedan som jag fick en njure av min skyddsängel.
Stort tack till dig som hade bestämt dig för att donera dina organ. Jag är oerhört glad att det var just din njure som jag fick. Den passar som handen i handsken och har fungerat från början och jobbar på så bra.
Jag och min kropp gillar verkligen att ha dig hos oss, ja, vi älskar dig på riktigt. Så fort Du kom till mig så förändrade du mitt liv till det bättre.
Tänker ofta på dig.
För ca 1 månad sedan så var jag på hudkliniken och tog några hudprover då jag hade lite hudförändringar. Dessa skulle analyseras och efter några veckor skulle jag få besked.
Beskedet har kommit och även om jag har både hört och fått förklarat för mig vad orden..
..betyder så kommer jag inte ihåg. Tack Google för hjälpen 🙂
Slutsatsen och det sista av brevet är att bägge hudproven är helt normala och visar inte på någonting farligt.
Då fortsätter jag helt enkelt som vanligt, solskyddsfaktor 50 och hatt på varje dag, helst sittandes i skuggan med en spännande ljudbok.
I februari så var det dax för återbesök hos min doktor på njurmottagningen i Malmö. Som vanligt så tar vi ett snack om livet, mitt mående och mina provsvar. Jag berättade att jag mådde hur bra som helst och att jag inte hade några egentliga problem.
Om jag har ett problem (vilket jag har) så är det ju just övervikten. Att gå ned i vikt har jag gjort många gånger men tyvärr har det inte varit hållbart. Jag har ju gått upp igen. Övervikten hänger liksom med som en gammal kompis som man egentligen inte vill ha men som jag har vant mig vid att ha med mig. Vi bestämde att jag skulle träffa en dietist igen.
Vi pratade om och kollade även på mina många leverfläckar som jag har och konstaterade att det var dax för ett nytt besök hos hudkliniken. Jag hade några fläckar som förändrats. Detta är inget ovanligt när man är transplanterad, att man får hudförändringar. Det finns ju en klart ökad risk för hudförändringar när man som jag tar immundämpande läkemedel.
Dietisten som jag träffat under våren har gett mig bra tips på hur jag skall gå vidare för att långsiktigt lyckas med min vikt.
Igår var jag på hudkliniken för kontroll av mina ”fläckar” på kroppen. Förra gången så hade jag 2 fläckar som de tog prov på, en i ansiktet och en på höger axel. Ingen av dem var ”farlig”.
Undersökningen började med en armbåge (hälsning). Sen kollade läkaren först på de 3 ställe som var skrivet i remissen sen på resten av kroppen. Första var en fläck som hade vuxit på halsen, andra var en på vänster axel och tredje var på samma ställe i ansiktet som förra gången.
Läkaren bestämde att de skulle ta prov på den i ansiktet och så hittade hon en mitt på bröstkorgen. De andra 2 var helt vanliga leverfläckar som förändras med åldrandet.
Lite tandläkarbedövning i ansiktet och sedan ett enkelt ingrepp. På med förband. Klart. Samma sak på den på bröstkorgen. Sen var det det klart. Besked kommer inom några veckor.
Känner mig både lugn och trygg i deras vård.
Natten håller kvar mörkret i början. Julbelysning i fönster, på husen och i trädgårdarna lyser upp och gör det så där vackert och fint. Snart börjar himlens svarta täcke bli mer och mer blågrått och dagen väcks till liv. Samtidigt som fåglarnas kvittrande ökar mer och mer.
Den kyliga morgonluften fyller mina lungor och det är som att hela kroppen får den sköna energikicken som liksom gör gott även för sinnet och själen. Tillsammans med en enkel promenad i ett behagligt tempo startar kroppen upp likt dagen som gryr. Lederna, musklerna och sinnet värms upp och det känns fantastiskt.
Precis så känns det när jag tar mina morgonpromenader.
Men varför?
Konstigt att vissa saker är så svåra att göra fast att jag verkligen njuter när jag gör det.
Mina morgonpromenader som jag verkligen älskar att ta, tillsammans eller själv. Vet faktiskt inte hur länge sedan jag gick en runda på morgonen i mörkret. Jag har legat kvar i sängen och bara lyssnat på bok, musik eller surfat. Det har varit skönt såklart men……jag kan ju lyssna på den boken eller musiken på en promenad också och få så mycket mer.
Att bara göra det är alltid det skönaste. Kaffet smakar bättre till frukosten, känslan i kroppen är avslappnad, skön och nöjd.
Ha en bra dag
Avslutar kvällen efter ett trevligt sällskap med nära och kära med en go Guinness i nytt glas som jag fått i julklapp av min son❤️
Jag önskar alla en riktigt God Jul. 
Idag till frukosten här hemma så hade jag, min fru och vår son diskussion om hur det var för oss alla 3 under min sjukdom och efter telefonsamtalet som kom för 4 år sedan.
Jag och min fru vaknade av telefonsignalen, vår son fortsatte att sova. Om hur vi båda skulle packa en väska till mig och vad jag skulle ha med. Hur jag plötsligt började bli stressad i bilen på väg till Malmö och ringde upp min fru som fick hålla mig sällskap tills jag kom fram till sjukhuset. Hur osäker jag var ifall jag skulle bli transplanterad eller ej. Hur jag inte riktigt vågade trycka på den enda knappen, den orangeröda larmknappen, till avdelningen som jag skulle infinna mig på. Om hur det var att ha påsdialys, nattmaskinen, tejp på magen, handsprit, stativet för påsarna, hur det ibland gick i sönder eller inte fungerade, eller när jag låg på slangen eller alla larm så den fick ibland.
Vi pratade om hur sonen på morgonen skrek av lycka när han fick beskedet men sekunden senare blev orolig att det skulle hända mig något. Hur deras dag var de timmarna de var på jobb och skola och om hur de inte kunde stanna kvar på grund av oro. Om att frun och sonen kom in till sjukhuset tillsammans med min pappa och hans sambo timmarna innan jag skulle bli transplanterad. Dels för att hälsa på men även för att hämta hem min bil. Bilresa hem i vars en bil och hur de senare käkade pizza tillsammans hemma hos oss.
Om hur det var när de ringde från sjukhuset på natten och berättade för min fru att allt hade gått bra. Om hur trevliga och snälla chaufförerna var som lämna dialyspåsar och annat material tog hand om allt gammalt som skulle tillbaka till sjukhuset nu när jag hade blivit transplanterad. Och vad de hade sagt till min fru.
Sonen berättade om den gången som han följde med mig till provtagningen i Malmö och vårt besök på hotellet där vi hade bestämt oss för att äta frukost. Om hur mitt läkarbesök lite senare på dagen slutade med ultraljudsröntgen för de trodde att jag hade fått en propp i benet, vilket också stämde.
Sen var det liksom dags att göra sig i ordning och starta den vanliga dagen med jobb och skola. När min fru och son hade gått i morse så tänkte jag mycket på hur bra jag hade det och för den delen har det. Och att sonen och frun verkligen har en egen resa i vad de har fått gå igenom. Allt som har hänt har ju satt sina spår på alla oss som har varit delaktiga på ett eller annat vis.
Senare under förmiddagen när jag var på väg till Malmö så ringde jag min före detta chef. Han har varit med mig på hela min resa. Jag frågade om han visste vad det var för dag idag men det hade han inte koll på. När jag då sa att det var 4 år sedan som jag blev transplanterad så blev reaktionen ”4 år, redan!”. Vi fick en bra pratstund där han berättade hur han hade upplevt hur jag hade haft det på jobbet under perioden med dialys och sjukdom. Han skickade ett foto som han hade tagit när jag gjorde ett dialys byte. Här är det på en parkeringsplats i Falkenberg efter en konferens.
Dagen till ära så hade jag bokat lunch med en av mina bröder, min njurbror. Detta hade vi bestämt sedan flera veckor tillbaka, egentligen år. Att vi skulle fira våra njurar tillsammans. Det blev en trevlig och god lunch med en massa prat om hur det vanliga livet var nu och hur våra familjer hade det och så. Men så klart blev det även prat om hur våra njurvärde var, personer på provtagningen och en del gamla historier från våra 12 dagar på sjukhuset tillsammans.
Hur det var när vi fick medicinering mot en eventuell urinvägsinfektion i våra nya njurar, hur stark den medicinen var. Hur varma vi var av all medicinering och att vi sov med fönstret öppet fast att det var riktigt kallt ute. Hur vi på skoj ändrade texten på vilken mat som skulle serveras till middagen. Ja det blev som vanligt mycket trevligt.
Här är min njurbror och jag efter lunchen.
Båda väldigt tacksamma över den fantastiska gåvan vi båda fått från vår skyddsängel.
Livet 2.0
Frisk - Sjuk - Påsdialys - Transplanterad
Bättre sent än aldrig
Livet är.....
Ät LCHF-kost. Kolhydrater kan inflammera kroppen. Fett och protein är bra mat för kroppen. Bli frisk av mat!
- en blogg om å leve med nyresvikt
WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.
