Natten håller kvar mörkret i början. Julbelysning i fönster, på husen och i trädgårdarna lyser upp och gör det så där vackert och fint. Snart börjar himlens svarta täcke bli mer och mer blågrått och dagen väcks till liv. Samtidigt som fåglarnas kvittrande ökar mer och mer.

Den kyliga morgonluften fyller mina lungor och det är som att hela kroppen får den sköna energikicken som liksom gör gott även för sinnet och själen. Tillsammans med en enkel promenad i ett behagligt tempo startar kroppen upp likt dagen som gryr. Lederna, musklerna och sinnet värms upp och det känns fantastiskt.

Precis så känns det när jag tar mina morgonpromenader.

Men varför?

Konstigt att vissa saker är så svåra att göra fast att jag verkligen njuter när jag gör det.

Mina morgonpromenader som jag verkligen älskar att ta, tillsammans eller själv. Vet faktiskt inte hur länge sedan jag gick en runda på morgonen i mörkret. Jag har legat kvar i sängen och bara lyssnat på bok, musik eller surfat. Det har varit skönt såklart men……jag kan ju lyssna på den boken eller musiken på en promenad också och få så mycket mer.

Att bara göra det är alltid det skönaste. Kaffet smakar bättre till frukosten, känslan i kroppen är avslappnad, skön och nöjd.

Ha en bra dag

Avslut

Avslutar kvällen efter ett trevligt sällskap med nära och kära med en go Guinness i nytt glas som jag fått i julklapp av min son❤️

Att vara med på resan…

Idag till frukosten här hemma så hade jag, min fru och vår son diskussion om hur det var för oss alla 3 under min sjukdom och efter telefonsamtalet som kom för 4 år sedan.

Jag och min fru vaknade av telefonsignalen, vår son fortsatte att sova. Om hur vi båda skulle packa en väska till mig och vad jag skulle ha med. Hur jag plötsligt började bli stressad i bilen på väg till Malmö och ringde upp min fru som fick hålla mig sällskap tills jag kom fram till sjukhuset. Hur osäker jag var ifall jag skulle bli transplanterad eller ej. Hur jag inte riktigt vågade trycka på den enda knappen, den orangeröda larmknappen, till avdelningen som jag skulle infinna mig på. Om hur det var att ha påsdialys, nattmaskinen, tejp på magen, handsprit, stativet för påsarna, hur det ibland gick i sönder eller inte fungerade, eller när jag låg på slangen eller alla larm så den fick ibland.

Vi pratade om hur sonen på morgonen skrek av lycka när han fick beskedet men sekunden senare blev orolig att det skulle hända mig något. Hur deras dag var de  timmarna de var på jobb och skola och om hur de inte kunde stanna kvar på grund av oro. Om att frun och sonen kom in till sjukhuset tillsammans med min pappa och hans sambo timmarna innan jag skulle bli transplanterad. Dels för att hälsa på men även för att hämta hem min bil. Bilresa hem i vars en bil och hur de senare käkade pizza tillsammans hemma hos oss.

Om hur det var när de ringde från sjukhuset på natten och berättade för min fru att allt hade gått bra. Om hur trevliga och snälla chaufförerna var som lämna dialyspåsar och annat material tog hand om allt gammalt som skulle tillbaka till sjukhuset nu när jag hade blivit transplanterad. Och vad de hade sagt till min fru.

Sonen berättade om den gången som han följde med mig till provtagningen i Malmö och vårt besök på hotellet där vi hade bestämt oss för att äta frukost. Om hur mitt läkarbesök lite senare på dagen slutade med ultraljudsröntgen för de trodde att jag hade fått en propp i benet, vilket också stämde.

Sen var det liksom dags att göra sig i ordning och starta den vanliga dagen med jobb och skola. När min fru och son hade gått i morse så tänkte jag mycket på hur bra jag hade det och för den delen har det. Och att sonen och frun verkligen har en egen resa i vad de har fått gå igenom. Allt som har hänt har ju satt sina spår på alla oss som har varit delaktiga på ett eller annat vis.

Hjälte

Senare under förmiddagen när jag var på väg till Malmö så ringde jag min före detta chef. Han har varit med mig på hela min resa. Jag frågade om han visste vad det var för dag idag men det hade han inte koll på. När jag då sa att det var 4 år sedan som jag blev transplanterad så blev reaktionen ”4 år, redan!”.  Vi fick en bra pratstund där han berättade hur han hade upplevt hur jag hade haft det på jobbet under perioden med dialys och sjukdom. Han skickade ett foto som han hade tagit när jag gjorde ett dialys byte. Här är det på en parkeringsplats i Falkenberg efter en konferens.

 

Dagen till ära så hade jag bokat lunch med en av mina bröder, min njurbror. Detta hade vi bestämt sedan flera veckor tillbaka, egentligen år. Att vi skulle fira våra njurar tillsammans. Det blev en trevlig och god lunch med en massa prat om hur det vanliga livet var nu och hur våra familjer hade det och så. Men så klart blev det även prat om hur våra njurvärde var, personer på provtagningen och en del gamla historier från våra 12 dagar på sjukhuset tillsammans.

Hur det var när vi fick medicinering mot en eventuell urinvägsinfektion i våra nya njurar, hur stark den medicinen var. Hur varma vi var av all medicinering och att vi sov med fönstret öppet fast att det var riktigt kallt ute. Hur vi på skoj ändrade texten på vilken mat som skulle serveras till middagen. Ja det blev som vanligt mycket trevligt.

Här är min njurbror och jag efter lunchen.

jag och rasim

Båda väldigt tacksamma över den fantastiska gåvan vi båda fått från vår skyddsängel.

Livet 2.0

Telefonsamtalet mitt i mötet

Sitter i ett viktigt möte med en av mina största kunder. Presenterar årsplanen och nyheter för 2020. Vi är mitt uppe i bra diskussioner och då jag ser att någon ringer på jobbmobilen, den varken ringer eller vibrerar, den bara lyser.

Inget Uppringnings-Id lyser på skärmen. Jag vet mycket väl vad detta innebär och efter några sekunder väljer jag trots att jag vet att trycka bort samtalet. Jag är ju upptagen, tänker jag. Några sekunder hinner gå innan telefonen lyser upp igen, Inget Uppeingnings-Id visas igen. Men va f…….. jag är ju upptagen tänker jag men bestämmer mig att svara.

Jag säger till inköparna att detta är ett mycket viktigt samtal som jag faktiskt måste ta.

Svarar när jag kommer utanför mötesrummet.

-Hej, det är sköterskan från Njurmottagning, stör jag?

-Njaa, jag sitter i möte med kunder, är det viktigt? Samtidigt som jag säger dessa ord så kommer jag på mig själv att sköterskan aldrig ringer för att dra en vits eller så. Säger själv att klart att det är viktigt annars skulle du ju inte ringt mig, eller hur?

Informationen från sköterskan var att jag skall ta nya prover igen nästa vecka för ett av värdena hade förändrats lite.

Jag gick tillbaka in i mötesrummet igen och förklarade för inköparna att det var min njursköterska och att jag är njurtransplanterad sedan snart 4 år tillbaka. Förklarar lite enkelt vad som hade hänt med mina värde.

Då berättar den ena inköparen om en njurdonation. Mycket intressant samtal då både han och jag har en relation till njurar fast på olika sätt.

Därefter fortsatte mötet precis lika bra som förut trots telefonsamtalet.

Lärdomen är att förstå det som är viktigast och när det är dax att svara i telefonen.

Uppställning!

Fick en inre bild av hur trupperna i någon film har samlats utanför fästningen för att tillsammans angripa motståndaren.

Fast dessa ”trupper” skall ju hjälpa till att förvara och underhålla istället för att angripa.

Sitter ensam på nedervåningen och gör klart pillerna för 2 veckor. En skön stund. Tid för reflektioner. Tankarna skingras när larmet ringer för 3:e gången, hög tid att ta dina piller.

Känns som ännu en bra dag är på gång.