2 årsdagen

 I morse (igår den 17 november) när klockan ringde vid 6 tiden så vaknade jag och kände mig utvilad och på bra humör. Fick en puss och ett god morgon älskling av min fru, sedan begav hon sig ned till duschen. Säger godmorgon till sonen som redan är på väg in till vår säng. Då kan vi ligga och snacka och mysa lite, tänker jag, men det blir lite brottning istället. Ja det går bra det med. När jag hör att min fru är färdig i duschen så stiger jag upp och tar en uppfriskande dusch jag med.

Nyduschad, parfymerad och påklädd sitter jag tillsammans med familjen vid matbordet och smuttar på mitt kaffe samtidigt som jag förhör min son på hans läxa. Det känns som en bra dag har startat. När frukosten och kaffet är klart och frun och sonen är klara så kilar de iväg till skola och jobb. Jag sticker iväg en timme senare. Som vanligt så hade jag några kundmöten på förmiddagen som jag skulle beta av innan det är dax för lunchen. Mina möte gick bra men jag hade mina tankar på något helt annat än jobb, jag tänkte på allt som hade hänt och på den kommande lunchen.

Lunchen var bestämd för ca 2 år sedan och bokad sedan i måndags. Efter att vi båda blivit transplanterade på samma dag från samma donator så har vi blivit njurbröder. Vi bestämde att vi gärna vill fira vår transplantationsdag tillsammans.

Lunchen blev som förväntad mycket bra, i sällskap med min njurbror så är det alltid bra. Vi pratade verkligen om allt. Våra värde, vad våra doktorer hade sagt till oss, medicineringen, om hur bra vi mådde, hur familjerna hade det, hur det var på jobbet, hur livet förändrats med transplantationen. Hur enkelt det var när vi träffas med tanke på att vi båda mår bra och hur det eventuellt kunde ha varit om en av oss hade fått försämrade värde och mående. Vårt mående, medicinering, vikt, ja allt har följts åt från första början och har fortsatt så. Så om någon av oss inte vet hur man egentligen mår så är det bara till att ringa till sin njurbror så berättar han det 😃. Vi pratade såklart mycket om hur det var när vi delade sal på sjukhuset i 12 dagar. Ja det blir verkligen många leende och skratt.

Det är bra med en sådana här dagar när jag stannar upp och reflekterar över vad jag har och vad som har hänt. När alla tankarna kommer tillbaka och att jag känner efter istället för att bara fortsätta springa runt i det där hamsterhjulet som vardagen kan innebära.

När jag nu inatt skrivet detta så går alla mina tankar och känslor till min underbara skyddsängel och dennes familj.

 

Annonser

Hemma igen

Skönt att vara hemma igen men……

De delar som vi stötte på under vår Londonvistelse satte spår i mig. Människorna, vänligheten, hänsynen, arkitekturen, detaljerna, sevärdheterna, historien, tunnelbanan, tågen, bussarna och vädret. 

London levererade verkligen det bästa till mig och min familj i alla avseende. 

På återseende. 

Jag lider tydligen av ”Sanningstourettes” men jag gillar det

Under en längre tid så har jag gått och tänkt och funderat över en speciell händelse som har hänt i mitt liv. 

Jag har väldigt svårt för att se att jag skulle kunna gjort något annorlunda men utfallet vid denna händelse blev allt annat än bra. 

Jag har till och med ältat det om och om igen, vilket varken är kreativt eller konstruktivt men just denna händelse har verkligen satt så passa djupa sår och spår i mig. Så fort det har börjat att kännas något bättre så har en ny händelse inträffat och så har det fortsatt. Detta har i sin tur har lett att jag inte mått så bra och blivit något nedstämd. 

Efter en ganska så lång tid med detta mående så hörde jag till slut av mig till min samtalsterapeut i önskan om ett samtal. Hon känner mig sedan min sjukdom och vet hur jag är och reagerar när jag inte mår 100. Hon löste en tid på några dagar vilket kändes skönt. 

Vårat samtal var verkligen givande. Även fast min samtalsterapeut hjälpt och lärt mig tidigare hur jag skall agera och tänka när jag kommer till sådana här tillfällen så hade det låst sig totalt. Nästan som en tvättmaskin som inte slutar att snurra utan det går bara runt hela tiden, kanske något stopp där jag tänker, aha nu…..men då börjar den snurra på andra hållet. Den kommer inte till slutet av tvättprogrammet. Och det är här som min samtalsterapeut typ drar ut kontakten ur tvättmaskinen, öppnar luckan, tar ut tvätten och förklarar att denna tvätten måste sorteras innan du tvättar den. Även fast allt hör ihop så skall det tvättas var för sig. 
Och detta visste jag ju egentligen men jag varken förstod, såg eller hittade någon kontakt att dra ur så att tvättmaskinen stannade. 

Det är inte lösning som blir förmedlad under samtalets gång utan förståelsen om hur och vad som är lämpligt att göra för att komma vidare. Nästan genast så sorterades mycket av ”tvätten” (tankarna) upp av sig själv så fort maskinen har stannat.

Så tack vare detta samtal så har tankarna blivit sorterade, jag vet vart jag står och så har jag hittat en bra väg att ta. 

Under samtal så fick förklarat för mig att jag lider av något som heter ”sanningstourettes” (ingen sjukdom utan ett sätt som jag agerar efter😁)

Fast att såret och spåret av denna händelse alltid kommer till att finnas kvar så tar jag lärdom av detta och kommer till att välja den nya vägen och försöka att inte låta detta få ta så stor plats längre. 
 

Vaken

Ibland när jag är trött tidigt på kvällen så går jag faktiskt och lägger mig. Men oftast så har jag kanske något som jag vill eller känner för att göra och då skjuter jag upp tröttheten och då brukar jag inte komma i säng förrän vid 23:30-00:30 vilket egentligen är ganska bra för runt 5-6 timmars sömn har jag vant mig vid. När jag då som igår lyssnar på kroppen och går och lägger mig redan 20:45 och somnade säkert redan efter 15 minuter, ja när vaknar jag då?

Inatt så var det redan 02:09 som jag vaknade och det är lite tidigt att vara tycker jag. För trots att jag sovit mina vanliga timmar så stör det min rytm och då kommer jag till att vara trött precis innan jag skall stiga upp. 

Även om jag oftast ligger kvar i sängen när jag vaknat mitt i natten och inte gör något mer än lyssnar på avslappnande musik eller ljudbok så tycker jag att det är mysigt med natten. Ibland står jag och tittar ut, på omgivningen, upp på den mörka himlen, lyssnar på vinden och naturen. Tycker att synen och hörseln är mer känslig, inget ljus eller onödigt ljud som stör, det blir speciellt. 

Nu är klockan 4:21 och jag börjar bli sugen på kaffe samtidigt som jag märker att ögonlocken blir skönt tyngre. Hinner nog med 1 timmes sömn till. 

Att stressa

Att stressa är verkligen ohälsosamt.

 Jag har bokat in två tidiga möten och därför behöver jag köra iväg tidigt på morgonen för hinna med så mycket som möjligt. 

Som tur är så har jag lagt in ett larm 07:30 för påmina mig om att jag snart ska ta mina tabletter. Jag har kört i cirka 15 minuter innan mitt larm ringer och då är det bara till vända bilen och köra hem igen och ta sina tabletter. Tror att jag ska lägga till en till alarm så att jag slipper köra hemifrån utan att ta med mig mina piller. 

Det bästa är att inte stressa för då är det risk att det blir fel.

4 snabba

Idag så var det dax att lämna prover och göra en lungröntgen. Jag hade sparat remissen till lungröntgen till denna vecka för jag skulle ta prover på koncentrationen av Mykophenolatmofetil. Igår så kollade jag på remissen till lungröntgen och upptäckte att jag lite slarvigt inte läst så noga på remissen, den gäller tydligen endast i en månad. Okej, tänkte jag, då får jag ringa till min läkare och få en ny remiss. 

Imorse när jag tog remisserna till provtagning så tog jag även med mig remissen till röntgen. Jag kan iallafall fråga hur det ligger till. Efter första sticket, noll provet, så svalde jag mina tabletter, tackade för mig och sa att vi ses om 30 minuter. Röntgen ligger precis bredvid provtagningen så det var inga problem att hinna att fråga iallafall. Där satt en trevlig kvinna som tog emot patienterna. Jag förklarade hur det låg till, att jag inte läst min remiss så noga. Hon svarade att det kunde vara så att jag fanns kvar i systemet och mycket riktigt så fanns jag med. Jag förklarade att jag skulle in och lämna nya prover igen efter en halvtimme och att jag kommer tillbaka efter det provet. Hon sa vänta så skall vi se hur vi ligger till. 5 minuter senare så var jag till och med klar på röntgen. Vilken service. 

Innan sista provtagningen så sitter jag på kontoret (bilen) och förbereder för mina kommande kundbesök. 

Skönt när det bara funkar, livet. 

Nu är det klart på ett par minuter

Varannan söndagkväll fylls pillerburkarna för 2 veckor. Gjorde dagens piller fyllning på ett par minuter. 

Kom och tänka på hur det var precis efter transplantationen för snart 2 år sedan. Då tog det lång tid och mer medicin. Jag minns att jag var otroligt försiktig och orolig för att göra fel. Hur jag både kollade och dubbelkollade så att jag var 100% säker på att jag gjort rätt. Första gången jag fyllde mina pillerburkar så fyllde som jag gjort tidigare, 2 veckor i stöten. Problemet var att på måndagen var det dax för ny provtagning och på tisdagen kom samtalet om att jag skulle ändra min dosering av medicin. 

Sedan länge tillbaka så är det knappt någon förändring av doseringen av medicinen vilket är skönt.