Sista men ändå inte

Dagen har kommit och som jag längtat. Längtat att få avsluta och att få påbörja, längtat att få släppa och att ta tag i. Den dagen kommer att bli i dag och på måndag.

Dagen som förändrar min vardag och fritid ganska så mycket.

Första gången på många år som jag går vidare till en ny tjänst och det känns befriande. Jag har och har haft det bra, presterat bra, tillfört och bidraget på fler punkter än vad min tjänst har varit. Jag har levererat över budget, skapat arbetsverktyg som vi använder dagligen, jag har bra kunder, bra kollegor och en bra chef.

Trots att det har gått så bra så har jag inte varit nöjd och nä jag är ingen perfektionist som söker de sista procenten för att bli nöjd. Jag har helt enkelt inte känt mig tillfredsställd med det jobbet jag har gjort utan har blivit för trygg och bekväm i min roll. Därför måste det ske en förändring som nu, där jag åter igen sätts på prov. Nya arbetsrutiner, nya kontakter, nya utmaningar, nya problem och hinder som jag skall utsättas för och lösa. Jag älskar att lösa problem.

Jag har sagt det tidigare, både till vänner och kollegor att 2019 är förändringarnas år.

Alla förändringar med den nya tjänsten blir inte bättre än vad det har varit tidigare men utmanande. Precis vad jag behöver.

Nu gryr en ny vacker dag och det känns i luften att våren är på gång, förändringens tid. Precis som för mig så startar förändringen nu.

Annonser

Hemma igen

Det räckte med 3 övernattningar, 8 påsar peniclin och flytande föda för att få komma hem igen, skönt..

Förutom i fredags så har jag mått bra och det känns lite konstigt för oftast när jag har kommit hem från sjukhusvistelse så har jag haft ont, kroppen har känts trött och sliten men inte denna gången. Känns nästan som en hälsoweekend.

När jag kom hem så fick jag fina presenter av min son och fru. Till middag blev det fisk för de andra och en tomatsoppa för mig. Känner mig kräsen för jag tycker inte om dessa färdiglagade maträtter, jag får göra någon egen soppa helt enkelt.

Nu är det pencilin i 10 dagar som gäller och flytande föda tom fredag.

 

Divertikulit

 

Ja det är divertikulit som jag har, inflammerade tarmfickor. Ingen smärta eller feber är kvar vilket är skönt. Är lite öm inuti magen på samma ställe som där jag hade smärta i fredags men inget annat. 3 gånger per dygn får jag penicillin via dropp. Det kommer en speciell lukt när penicillinpåsen skall kopplas från och den lukten påminner om när jag och min Njurbroder fick antibiotika efter våra transplantationer. Tror att det är samma medicin men i en betydligt mer utspädd lösning. Min njurbror vet precis vilken lukt jag pratar om.

Igår vid 15 tiden så fick jag besked om att jag fick börja dricka, vilken lättnad. Har fått i mig vätska via dropp men det känns inte tillräckligt, för när man är van att få dricka under hela dygnet och helt plötsligt så får man inte. Det är nog mer vanan att göra det än det egentliga behovet. Fast föda däremot får jag inte förrän tarmen har återhämtat sig, om nån dag så är det återställt, tror jag.

Till frukost och lunch blev det 0,5-1 dl naturell yoghurt, en halv kopp Tea och ett glas med vatten, inte direkt kulinariskt. Vill vara extra försiktig så mängden är väl i snålaste laget men det funkar. Till middag så prövade jag en proteinrik svampsoppa. Gott med lite varm mat. Smaken var god i början men inte i längden.

Som vanligt så stämmer reklambilden överens med hur det ser ut i verkligheten, eller??

Har till och med prövat en kopp kaffe och det gick bra. De har ofta väldigt svagt kaffe på sjukhuset, nästan som Tea så därför vågade jag testa😋.

Den 17 mars för 45 år sedan var en söndag precis som idag och då var jag på sjukhus precis som idag. Så nu blir den andra födelsedagen som jag får fira på ett sjukhus.

Jag passade på att ta en skön promenad i Pildammsparken.

Förändrade planer

Igår så vaknade jag av att jag hade konstigt ont i magen, inte sådär när det är maginfluensa utan mer på en punkt. Har aldrig haft det tidigare men trodde kanske att det var gaser.

Jag hade bokade säljbesök som jag funderade på om jag skulle ställe in om jag inte blev bättre. Kände mig lite sänkt men efter ca 2 så lättade smärtan något.

Passade på att duscha och sedan göra mig i ordning inför dagens jobb. Första säljbesöket hade jag inte förrän 9:30 så jag hade tid på mig att ta det lite lugnt.

Säljbesöket gick bra och jag kände mig nästan helt ok. Skönt. Några snabbare säljbesök och sen var det lunch. Jag träffade en kollega vid 12 tiden men ingen av oss nämnde ens lunch. När vi sa hejdå till varandra en timme senare så börja smärtan och händigheten komma igen.

Jag hade en del kontorsjobb att sköta så jag körde hem och då började jag må sämre och sämre. Hade fått hög feber och mer ont i magen. Tänkte först att det kunde vara förstoppning så jag hällde i mig lite extra vatten. Tyvärr så hjälpte inte detta.

Fick rejäl frossa och kröp ned under täcket för att låta alvedonen verka. Typiskt att det är just denna fredag och lördag som jag skulle till Öl & Whiskymässan. Ja ja så är det, ändrade planer, helt enkelt.

Mellan 15-17 så var det som värst, hög feber och stor smärta. Efter 17 så var det som om allt hade lugnat ned sig. Bestämde att jag skulle ta mig till Malmös akut, kändes kasst för att det var fredag men vad gör man inte.

Så kvällen spenderades på akuten fram till klockan 02:00 sedan blev det skiktröntgen och där efter gick färden vidare till handkirurgen där jag fick jag ett rum. Känner mig lite trött och sliten men annars bra.

Väntar fortfarande på rond och besked från läkare.

Förmodligen så är det divertikulit jag har fått. Inflammerade tarmfickor.

Utsikten från akuten.

Utsikten från handkirurgen.

Antibiotika

3 års sedan

Idag är det 3 år sedan som jag och min njurbror blev transplanterade. Båda jag och min njurbror mår bara bra och våra njurvärde efter nyligen tagna prover är riktigt bra. Anledningen att vi blev och är bröder är att vi har fått vars en njure från samma person.

 Våra tankar går till vår gemensamma skyddsängel och dens familj.

Först ringde läkaren och väckte min njurbror och därefter ringde läkaren till mig. Det var på natten den 18 november 2015 efter att vi hade blivit inringda som vi träffades för första gången. Vi träffades när vi båda skulle till röntgen mitt i natten. Därefter delade vi rum på sjukhuset i 12 dagar. Under 12 dagar lär man känna varandra ganska bra, om man vill. Då både min njurbror och jag är enkla, öppna och intresserade av andra människor så var det den bästa rumskompis jag någonsin hade kunnat önskat mig. Både jag och min nye bror behövde prata av oss och vi hade inte bara sjukdomen gemensamt utan mycket annat i livet också. Vi upptäckte att vi var väldigt lika på många plan.

Imorgon träffas jag och min njurbror över en lunch för att hylla Livet 2.0.

 

Det ska va gott att leva….

Efter ett ganska intensivt första halvår med både jobb och studier för min del, jobbet för hustrun och skolan för grabben så var semestern mer välkommen än tidigare år. Inga direkta planer på vad som skulle ske på semestern förutom några dagsturer till bl.a. Köpenhamn, Österlen och Göteborg.

Inför sista jobbveckan så kollade vi runt lite på vad vi kunde göra i Sverige men inget lockade tillräckligt mycket, antingen var det bara en av oss som ville göra det eller så var det för dyrt.

Sista jobbveckan började och allt som behövs avslutas innan semester var i full gång.

Min fru hade kollat på lite resor till medelhavet och när hon hittade något av intresse så skickade hon sms för att se vilken reaktion hon fick från mig.

Jag har aldrig tidigare varit utomlands på min sommarsemester. Sverige är för vackert att lämna denna tid tycker jag samt att boosten från solen gör sig ännu bättre de månader då vi har sämre väder.

Men faktiskt så kändes det mycket lockande att åka iväg trots allt. Trots att vi har haft så bra väder som vi haft så skulle en resa till medelhavet bli bra. Några dagar efter den var beställd så var det dax för sol och bad på Mallorca.

Efter snart en vecka med mycket sol och bad, en flaska solskyddsfaktor 50 tömd, en värme som jag aldrig tidigare upplevt, flaskvatten i mängder samt god mat och dryck så har vi laddat batterierna för att komma hem och fortsätta vår semester.

Mycket att göra

Efter flera år med en längtan och en lust att utvecklas och lära mig nya saker så har jag äntligen tagit mig i kragen.

Jag fick absolut mitt behovet dämpat när jag var sjuk och det var dax för dialys. Allt nytt med sjukdomen var ovant, jobbigt, struligt och väldigt lärorikt.

Sedan slutet av januari så har jag studerat vid sidan av jobb. Det är ovant, jobbigt, struligt men samtidigt så väldigt lärorikt. Min erfarenhet av att studera är från grundskolan och gymnasietiden, vilket är hyfsat många år sedan och på den tiden var jag inte motiverad.

Bara att lära känna de övriga deltagarna är en sporre i sig. Att lyssna på lärarna som förklarar olika benämningar, formler och modeller samtidigt som jag/vi skall komma ihåg när och hur de skall användas. Att därefter avsluta med grupparbete där vi skall träna på att använda det vi har gått igenom. En riktigt skön känsla är när jag märker att den tiden som jag lägger ned på självstudierna ger så mycket på lektionerna.

Jaha vad blir du efter utbildningen då? är en ganska vanlig fråga som jag får när jag berättat att jag studerar. Efter utbildningen så har jag mer kunskap helt enkelt.